If only we had an enemy bigger than our apathy, we could have won

Åh, folkmusik.

Om det är något jag inte kan få nog av så är det folkmusik. Och salt. Och socker. Och ostar i diverse skepnader. Och skräckfilmer filmade med såndär skakig handkamera. Och datorspel där man får slåss mot drakar med förtrollade tvåhandsyxor som gör 10% extra köld-skada samt dessutom ger en + 1 i styrka.

Men skitsamma för nu var det ju folkmusik det handlade om. Folkmusik är fan i mig en synomyn på Awesome nästan. Nuförtiden när jag ska säga att något är awesome så säger jag istället att det är folkmusik.

Så ni förstår ju hur bra folkmusik är.

Mumford & Sons är ett av många nya folkmusik-band som är folkmusik (alltså awesome). De är så folkmusik (alltså awesome) att jag blir alldeles glad, nästan lika bra som Johnny Flynn som också är folkmusik och folkmusik (alltså awesome).

Mumford & Sons säger också en bra sak i en av sina låtar – en sak som jag tycker funkar ganska bra som bokslut för den här bloggen (som jag i och för sig – utan att ens vilja det – har återupplivat nu). Den bra saken var så bra att den blev titeln på det här blogginlägget.

/Johan

Jaså Jens!

Igår – eller en annan dag som just i detta nu känns ungefär som ”igår” – såg jag en film som heter Whip It.

Den handlade om tjejer som var coola och åkte rullskridskor och slogs och var roliga, och ja – det var såklart en sådär quirky indiehipp film som quirky indiehippa människor gillar att rådissa nuförtiden. Därför var den givetvis bra.

Jag älskar alla dessa quirky indiehippa filmer, och jag lovar dig – kära läsare (OBS: om du läser detta existerar du för övrigt inte, då bloggen är nedlagd och har exakt noll läsare. Vi på Valapan förstår att detta kan komma som en obehaglig överraskning för dig, och vill passa på att framföra vårt uppriktiga medkännande) – att jag kommer att göra detta till och med när ohippa människor tycker att de här filmerna är ohippa. En sak som jag älskar med alla dessa indiehippa filmer är alla dessa fina indiehippa soundtrack som de per automatik ackompanjeras av. I Whip It fanns det en särskilt fin låt som spelades när två människor strax skulle ha sex under vatten (sex under vatten är det nya indiehippa. Alla håller på med det. Alla som är något). Åh, va fin, tänkte jag när den spelades.

Nu visade det sig att det låten i fråga var Your Arms Around Me med Jens Lekman.

”Vad i helvete samt framför allt va!” tänkte jag när jag researchade fram denna fakta. ”Jens Lekman är alltså bra?!”. Detta stod i stark kontrast mot allt som jag någonsin lärt mig, men nu är det alltså så det ligger till.

Jens Lekman är fan inte det nya indiehippa, men jag har väldig tur där, för det behöver jag inte bry mig om.

Topp 5: Blawg future painting

Häromdagen passerade vi en månad utan inlägg på Valapan. Detta ska vi givetvis fira. Jag har även skissat på en enkel idé om framtiden för bloggen som jag nu tänker presentera för världen. Den är inte riktigt färdig än, men nedan ser ni resultatet av olika idésprutarworkshops som jag och Johan genomfört den senaste månaden:

Jag finner även följande musik vara helt ok:

Catherine – Pink Floyd Poster

Smashing Pumpkins – Bullet Train to Osaka

Junior Boys – Parallel Lines

Reeperbahn – Främling

Dundertåget – Hakkakarl

/Mats

Ett minne från tredje klass!

Det serverades pannkaka i skolan den dagen. Den uttalade ransonen var max tre stycken pannkakor per elev, det var mycket viktigt att den regeln efterföljdes. Man kan nog påstå att mjölktänderna skar genom dessa pannkakor under pistolhot. Jag var inte nöjd med den dosen pannkakor, jag ville ha mer mer mer. Jag ville ha: tre pannkakor till! Jag förde fram detta krav och fick tre extra, det hela var noga uträknat. På frågan ”hur många pannkakor har du tidigare fått pajk?”, svarade jag givetvis tre. Ärlighet varar längst, det fattar vem som helst och så även den där mattanten! Samtidigt ute i den jättestora världen svepte en awesome raging trip hop våg, ja iallafall över Europa. Epicentrum var Bristol i England, men skit i det nu och lyssna på härliga Portishead, Tricky eller Massive Attack istället.

/Mats

Vilken låt?

En and, ivrigt simmandes i Årstaviken. Vilken låt?

/Mats

Bra prylar med den finska touchen

I låten ”Hjältar” på Olle Ljungströms senaste skiva bidrar Anna Järvinen med underskön stämma.

Uhu så den svalkar örat.

Vid första lyssningen undrade jag omedelbart: vem är damen med den undersköna stämman? Anna Järvinen så klart, som jag skriver här ovan! Hennes debutskiva ”Jag fick feeling” släpptes 2007. Den hade jag minsann undgått att få ta del av tills nyligen, som vanligt efterbliven allt det nya. Den är fin och trevlig som Johan kanske skulle ha sagt – sommar, stad och lite Finland. Och lite duttiga sjuttiotalstrummor.

Med skiva två, ”Man var bland molnen”, är jag med från starten. Så här i IPRED-tider är jag nog först eller åtminstone inte sist med att höra denna skiva, publiken jublar! Den är fin och trevlig – sommar, stad och Finland igen. Och duttiga sjuttiotalstrummor. Dessa attribut sammantagna gör att fröken Järvinen vinner tävlingen ”kvinnlig musiker med finskt efternamn, verksam i Sverige”. Lyssna bara på ”Svensktalande bättre folk”, ”PS, Tjörn” från debuten eller ”Låt det dö” samt ”Äppelöga” från hennes senaste alster. Man får inte börja en mening med ”och” har fröken sagt, kanske någon vill säga till mig nu.

Plötsligt hände det som fan inte fick hända här på Valapan – ett liveklipp från en av de sämre produktionerna som vi dras med här i Sverige, Nyhetsmorgon på TV4.

/Mats

Här skulle jag kunna citera något tokigt från Bob Hunds nya skiva, men det tänker jag fan inte göra.

Jag minns när jag först hörde talas om Bob Hunds nya skiva.

Det var fan inte länge sedan!

Det var Mats som tittade upp från sin datormaskinsskärm och med glimten i mungipan utannonserade att den skulle heta ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, och jag minns att jag skrattade uppskattande, fast att jag egentligen inte riktigt tycker att det var tillräckligt konstigt eller roligt för att vara namnet på en Bob Hund-skiva.

Jag ville väl att det skulle verka som att jag var nere med skiten. Så att säga.

Men sanningen är att jag aldrig varit riktigt så stor fan av Bob Hund som jag vet att jag borde vara. Jag har tillräckligt inte alls varit en lika stor fan som en vän till mig. En gång bajsade den här vännen för övrigt en helt häpnadsväckande bajskorv i en liten skånsk sjö.

Jag har förresten funderat på att döpa om den här bloggen till ”apewhalebajsmonkeybajsbastard.wordpress.bajs”. Säg till om ni har några invändningar!

Poängen i den här historien är att jag äger Bob Hund-skivan ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”! Det här är vad jag tycker om den:

Den är ju skitbra. När det svänger. Det svänger i fem, sex låtar ungefär. Jag har alltid uppskattat Bob Hund på ett lingvistiskt plan. Det går fan inte att fatta vad han Öberg vill berätta, men han håller sig i alla fall tusen mil ifrån närmaste klyscha. Som i den 5:e låten (det står bara ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” överallt på konvolutet, så jag fattar inte vad låtarna heter.), som kanske är någon slags kärlekslåt. Här tar han Öberg i från tårna och berättar att ”Blommor som du, växer bara på brinnande fartyg”. Det är fint bildspråk, det fattar alla bildspråksjävlar.

Annars är nog den andra och fjärde (jag har räknat ut att den heter ”Världens bästa dåliga låt”) låten den bästa. Dom är så bra att man plötsligt undrar om Bob Hund någonsin varit så bra.

PÅ VÅR FEST
FÅR DU GÅ
ENDAST UTAN INBJUDAN

Annars så är refrängen på ”Världens bästa dåliga låt” är så vansinnigt episk.

Andra hälften blir det väldigt många långsamma elektroniska ljud. Då blir jag trött.

Betyget blir alltså: 2 valar, 4 apor och 1 häpnadsväckande bajskorv som tillsammans simmar omkring i Västersjön (de är lyckliga).

/Johan

Angående djuret Hund

Hundar har jag svårt för, oregerliga djur. Vad ska hunden göra härnäst? brukar jag fråga mig. På alla sätt sprider hundar otrygghet omkring sig. Ett djur som är helt oförenligt med min livsstil. Bob Hund är däremot en trygg institution som häromdagen gav ut skivan ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, singeln ”Tinnitus i hjärtat” finns nu tillgänglig på Spotify. Det låter lite som förr, det känns tryggt. Här är den.

Här är videon:

/Mats

Topp 5: Helt ok videos med olika Will Oldhams

Will Oldham heter mycket. Dessa Oldhams kommer jag på nu, på den rage ärm:

• Will Oldham
• Bonnie ‘prince’ Billy
• Palace Music
• Palace Brothers
• Greatest Palace
• Superwolf

1. Cold & Wet

2. Cursed Sleep

Smaskens med lite mjölk!

3. Agnes Queen of Sorrow

Nr 4 är en låt, inte en riktig video! ok?

4. Puff The Magic Dragon

Nr 5 är en riktig video!

5. Horses

/Mats

Absolute Kidz

När man nyligen har fyllt 25 är det svårt att inte vara vuxen.

Jag har nyligen fyllt 25 och ALLT jag gör är vuxet. Jag borstar tänderna på ett vuxet sätt, läser Dagens Nyheter på morgonen som en vuxen och bajsar på ett väldigt vuxet sätt (vilket kan sättas i kontrast mot det ovuxna sättet att bajsa på, som är HILARIOUS).

Här kanske man kan gissa att jag även lyssnar på vuxen musik.

Det var fel.

Jag lyssnar på musik för barn.

Detta är förstås tokigt kan man tycka, men musik för barn är awe och some. Den är glad, har fina texter och inte så jävla långsam som vuxenmusik. Musiken har jag hittat på spotify när jag sökt på poppiga band. Då visar det sig ofta att dessa poppiga band även gjort en barnlåt på någon barnskiva. De är per automatik bra.

Lyssna på de här till exempel:

Alan Sparhawk – Be Nice to people with Lice

Great Lake Swimmers – See you on the Moon

Snow Patrol – I am an Astronaut

/Johan