Topp 6.5 2008

El finale des jares. Det finns guldkorn här, och där.

6. The Sword/Witchcraft – Split EP
En awesome split-ep med amerikanska heavy metal-bandet The Sword och svenska doom metal-bandet Witchcraft. Inte så vansinnigt som det låter, inte mycket ”skelett som brinner, död död” som Johan skulle uttrycka det. The Sword har a-sidan på vinylen med ”Sea of spears” (ok död död död) och en skitförjävlig cover av ”The immigrant song” (Led Zeppelin). Enkel matematik visar att Witchcraft då finns på b-sidan med tre tidigare outgivna versioner av låtar från tidigare album. Man kan lätt tro att det är så hårt och kantigt. Men det är luddigt, mjukt och knastrigt. Vinyl är fint på det sättet.

5. Ryan Adams and the Cardinals – Cardinology
Sällan har Ryan Adams blivit så pass sågad i svensk press som i samband med ”Cardinology”. Andres Lokko beskrev den som ”… blott vardaglig amerikansk radiorock utan minnesvärda egenskaper…” i SvD. Omedelbar känsla av att gilla skivan mer när SvD Kultur sågar den. Förvisso inte Ryans bästa, men skivan är framförd av proffs, nästan lite för proffsigt.
Lyssna på: Born into a light, Fix it, Cobwebs och Sink ships.

4. The Soundtrack of our Lives – Communion
Vår allra finaste rockinstititution TSOOL släppte nyligen helgjutna dubbelskivan ”Communion”. Tema masspsykos, årets skivomslag och awesome hits som ”Flipside”, ”Thrill me” samt ”Utopia” gör att den hör hemma här på listan.

3. Bonnie ‘prince’ Billy – Lie down in the light
Will Oldham, Palace Music, Palace Brothers, Bonnie ‘prince’ Billy, Superwolf. Kärt barn har många namn, som Will iofs själv hittat på. Jag gillar det, och jag gillar musiken. Han kan det här med the lost art of folkmusik; fiol, gitarr, tamburin. Låttitlar som ”For every field there’s a mole” och ”Willow trees bend”, naturen! Lyssna även in er på EP:n ”Ask forgivness” från 2007, som är alla tiders den med.

2. Stephen Malkmus – Real Emotional Trash
Stephen Malkmus var en kille som fick massa press i samband med sin spelning i Stockholm tidigare i år. Jag fattade ingenting, vem var denna mystiska man som dök upp ur mediepannkakan? Jag var lika efter som i fallet Kraftwerk vs Coldplay, tydligen.  Efter den uppenbarelse som Stephen Malkmus var, började jag även ”nurture” min relation till hans fina gamla band Pavement. Real Emotional Trash är min såndär ”rockskiva” år 2008. Titelspåret är kanske bäst, ja så är det nog: ”easy said but less often done, point me in the direction, of your real emotional trash”. Håhåjaja, 100 poäng.

1.5. Vampire Weekend

1. Doktor Kosmos – Hallå?
Förutom Vampire Weekend, så fick Johan upp mina ögon för Doktor Kosmos år 2008. Jag hade minsann hört talas om Doktor Kosmos, konstiga toktrallare sa folk. Jag forskade lite, och fann de smartaste jävlarna i Sverige. ”Jag gillar den där meta-grejen de kör” sa Johan, jag stirrade häpet. Ett ord som härstammar från antiken! Men jag gillar också det där meta-temat som genomsyrar ”Hallå?”, att de skriver om sig själva och sin omgivning på ett så nyanserat och smart sätt. De gör upp med gamla fans och unken politik på ett alldeles dräpande manér, årets skiva!

/Mats